tisdag 13 januari 2015

2014

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Oj, det är nog massor! Men rent spontant: Klippte håret kort(På tiden med tanke på det här inlägget från 2011!) var på wayoutwest(bäst!!!!) och hade långpraktik på skolan där jag gjorde och lärde mig en massa nya saker som jag inte gjort förut.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nix.

Vilka länder besökte du? Jag stannade tydligen i Sverige hela året (var tvungen kolla instagram för att dubbelkolla...hej bra minne!). Men det är inte så bara; i våras var jag till fjällen med utomhuspedagogikkursen, åkte på en fantastisk roadtrip genom en bit av sommarsverige till Göteborg och wayoutwest och när hösten var som deppigast åkte jag och Petro till Stockholm och gick på musikal, drack öl och shoppade.




Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015? Att jag tar mig mer tid åt min kreativitet; musicera, skriva, måla, pyssla mer. I allmänt hoppas jag på mer värme, jämställdhet och hjälpsamhet i landet jag lever i.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? 24 december. Fick först ett overkligt men fantastiskt besked och sedan ett mardrömsbesked inom loppet av 30 minuter. Så märkligt och kaosigt inuti.

Vad var din största karriärsmässiga framgång? Karriär och karriär.. Men jag skulle nog säga min praktik på skolan. Var så nervös och orolig innan men det visade sig vara så himla kul, lärorikt och framför allt rätt.


Och din största framgång privat? Att jag har så fantastiska vänner. Seriöst?! Att sådana himla fina, braiga, smarta och vettiga personer vill vara med mig?! Något måste jag ju göra bra. + att jag inte oroat mig så himla mycket över saker utan mest njutit av livet och haft det himla bra för det allra, allra mesta. + att jag börjat tänka efter vad jag köper och äter. (Mer vegetariskt, ekologiskt och kvalité före kvantite.)

Vad spenderade du mest pengar på? Kläder, mat och öl.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2014? 
Hubbabubbaklubb - Mopedbart
Amason - Ålen
Tomas Stenström - Slå mig hårt i ansiktet
Silvana Imam - Svär på min mamma
Markus Krunegård - Du stör dig hårt på mig
Hello Saferide - I was Jesus (Okej, egentligen hela nya skivan!)

Här är min topp 100 mest spelade låtar 2014 enligt spotify. Fast tycker inte riktigt den håller, det är ju knappt någon Håkan-låt med vilket i perioder är typ det enda jag lyssnar på... Fast överlag ger det ju en hyfsad inblick i vad jag lyssnat på under året.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare. Levt mycket i "nuet" och inte oroat mig så mycket. Bra gjort mig själv!

Vad önskar du att du gjort mer? Ägnat mig åt kreativa saker, åkt hem till norr och engagerat mig mer i viktiga saker. Hjälpt till.


Blev du kär i år? Är redan kär i den bästa.

Den bästa tv-serien? Hehe, är ni beredda? House of cards, The leftovers, Game of Thrones, True Detective, Girls och Modern Family.

Bästa böckerna du läste i år? Välkommen till den här världen av Amanda Svensson, Det handlar om dig av Sandra Beijer, Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma och Genuspedagogik av Kajsa Svaleryd (Ja, kursbok men SÅ bra och så tydligt och enkelt beskrivet!) OCH förordet till Annika Norlins Texter som kanske inte räknas som en bok men ändå allt kvinnan gör är genialiskt.

Bästa filmen du såg i år? Alltså jag har ju sett många bra filmer i år men nu kommer jag inte på typ någon. Aah... men typ Grand Budapest Hotel och Interstellar.

Den maträtt du åt oftast 2014? Oj vad svårt! Ingen aning. Hamburgare/halloumiburgare kanske?


Något du önskade dig och fick? Jag har fått många saker jag önskat mig på grund av bortskämd och lyckligt lottad. Men en sak jag minns extra är att jag önskade mig en upplevelse i födelsedagspresent och jag och John blev därmed bortrövad av Petro och Magnus som tog oss till Skuleskogens nationalpark för en himla fin och mysig dag med soligt väder, vandring, fika och middag ute i naturen. Helt perfekt var det! Så utomordentligt fixat och planerat för MIN skull.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Först blev jag firad av John på morgonen tills han var tvungen att åka till skolan. Då åkte jag ner på stan och myste runt i affärer och unnade mig det jag ville ha = handlade presenter till mig själv. Efter jag shoppat klart hann jag bara vara hemma ca. en kvart så kom John, Magnus och Ida sjungandes med skumpa och jordgubbar som vi drack och åt på vår balkong. Efter det åkte de iväg på sittning och jag åkte till Malin och Andreas, där de + Linnéa, Malin och Josefin ordnat med födelsedagspicknick för mig och när timmen blev sen åkte vi till stan och satt på uteservering och drack öl! Så himla fin dag med så fina människor!! Dagen efter hade jag födelsedagsfest med framtidstema också så himla kul! Födelsedagsfirandet var maxat i år!!


Högsta önskan just nu? Att alla blir och får vara friska. Att alla mår bra.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Att universitet hade kunnat vara lite snällare med uppgifter under vår praktik. Inte nog med att försöka vara en bra lärare med allt det innebär hade vi typ tuuuusen uppgifter från uni. som skulle göras. Fick aldrig riktigt andas ut och kände mig otroligt stressad och slutkörd hela tiden. Det var tur att barnen var så fina och att det var så roligt annars hade de aldrig gått. Att F! hade kommit in i Riksdagen och Sverigedemokraterna minskade kraftigt, allra helst försvann. Att K inte blev sjuk.

Vad fick dig att må bra? Alla fina runtomkring mig. Allra mest John. Och mat!

Vem saknade du? John när vi inte är med varandra och min familj.


Vad är du mest stolt över? Att jag bryr mig.


måndag 5 januari 2015

Ett år senare

2014 var året då jag tänkte att jag skulle blogga rätt mycket och jag vi ser ju alla hur det gick.
Jag hade ambitioner, jag skrev till och med upp en lista med ämnen jag skulle skriva om! 
Nåväl, ämnena finns ju kvar och bloggen likaså. Det är tiden som är knapp, men jag vill verkligen skriva och dokumentera mer så ska nog försöka ha det som 2015 års nyårslöfte: Att skriva dagbok. Det kommer nog bli både i en gammal hederlig dagbok med papper och penna men även här i bloggen.

Jag hittade massa gamla dagböcker när jag rensade lite bland mina saker hemma i flickrummet nu i julas och det var helt fantastiskt att få hoppa in i tankarna på alltifrån nioåriga till artonåriga Frida. Jag har skrivit dagbok sen jag var nio och sen har jag skrivit mer eller mindre sporadiskt i dagböcker och senare år även bloggat. Blev så glad över att jag skrivit så mycket för det ger en en sådan bra bild av hur jag var och kände vid det tillfälle jag skrev. Nu måste jag helt enkelt ta tag i mig själv och se till att skriva ner den här tiden i mitt liv också. 

Så förhoppningsvis kommer det eka lite mindre tomt här framöver.

tisdag 7 januari 2014

2013

2013 du har varit ett bra år. Inget nytt i det stora hela; samma utbildning i samma stad med samma kärlek. Det betyder inget dåligt, snarare tvärtom. Umeålivet med den fina lilla lägenheten som rymmer min och Johns alldeles egna värld, alla fina människor och förmånen att få studera. Umeålivet blir snarare bara bättre och bättre. Att studera på universitetet ser jag som en förmån. Alla får inte den chansen. Jag gör något enbart för mig själv, jag behöver bara ansvara över mig själv och framför allt; att vara student är himla roligt, på riktigt. Nu har jag har snart bara 1,5 år kvar och jag vill inte tänka på dagen då det tar slut för jag trivs så bra över att bara ha ansvar för mig själv än så länge. Men allt har sin tid, såklart.

2013, du har även visat mig världen utanför Umeå. Först den lärorika och fantastiskt roliga resan till England med besök i Leeds, Liverpool och York med härligaste klassen. Sedan vidare till magiskt och oförglömligt häng på Magnus och Lottis takterrass med musicerande och öldrickande samtidigt som solen går ner i Istanbul. Slutligen den händelserika och samtidigt mysiga helgen i vackra Rom med Johns familj. Väldigt olika typer av resor och helt fantastiska på sina olika sätt.

Tack 2013 för att jag har fått chansen att lära känna så många fina och intressanta personer. Några helt nya och några som funnits där ett tag men aldrig så nära. Tack 2013 för att jag får spendera min tid med så många fantastiska människor. Det är inget jag vill ta för givet. Min familj, mina vänner och kärleken. Han, min viktigaste person han blir bara finare och bättre. Vi blir bara bättre tillsammans. Älskar oss.

Under sommaren började jag skriva låtar igen, jag tror att sommarstugan i Miekojärvi har något visst. Det känns bra och skönt att jag kommit igång igen. Att det inte torkat igen helt. Jag vet att jag har så mycket att ge, jag måste bara veta exakt vad jag vill och hur jag vill göra det och då ska jag hitta den där kraften och ordentliga viljan. Då jävlar.

Jag spenderade mycket tid i stugan den här sommaren. Själen mådde bra av det, av lugnet. Med ingenting som distraherar tankarna måste man ta itu med saker. Nyttigt. 2013, du har varit det året då själen och hjärtat har varit som lugnast och gladast hittills. Jag har mått bra och varit så himla glad och tacksam för det allra mesta. Jag blir mer och mer tillfreds med att vara jag och försöker att bli snällare mot mig själv. Acceptera mig själv. Jag försöker att inte överanalysera allting och därmed slippa tänka sönder hjärnan. Det gör att det blir bara lättare, bättre och framför allt mycket roligare att leva. Däremot har jag blivit argare i år. Men på ett bra sätt. Förbannad och arg på alla orättvisor och jävulskap och därmed insett vikten av att bry sig och att det går att göra skillnad. Att vi kan göra skillnad.

Det finns ingen som kan avsluta 2013 års resumé så bra som denna man. Helt omöjligt att ens nämna 2013 utan att ta med Håkan, vilket Håkan-år alltså. Först den fantastiska skivan, filmen och alla magiska spelningar. Tre gånger har vi setts i år. Håkan Hellström, det finns ingen som gör musik som träffar så rakt in gång på gång på gång som du. Det kommer aldrig vara över för dig. Och inte för mig heller för den delen.

2013, du har varit snäll mot mig. Be 2014 ta hand om mig lika bra fast lite bättre.

torsdag 5 december 2013

5/12

Ja den där fortsättningen tog ju ett tag som vanligt.. Nåväl, nu sammanfattar jag helt enkelt VFU:n bara lite kort: Det har varit helt fantastiskt lärorikt! Det känns roligt och jag längtar så himla mycket efter att få ha en egen klass och själv lägga upp undervisningen och bestämma vad man ska göra! För just det med att man bara höll i enstaka lektioner då och då och inte fick helt fria händer gjorde det lite svårt att få något sorts sammanhang och i vissa fall att vara passionerad för momentet man skulle undervisa i. Men summan av kardemumman: jag ångrar mig inte ett dugg i val av yrke, det är ett väldigt kreativt och varierande yrke där jag aldrig kommer att ha tråkigt, för det händer verkligen något hela tiden! Och det känns så skönt att få känna på det här viset!

Väl tillbaka på universitetet var det full rulle igen med typ tusen inlämningsuppgifter och en tenta, så efter både vfu:n som tärde på krafterna och en hektisk universitetvecka höll jag nästan på att gå i taket, men nu har det lugnat sig. I helgen vägrade jag plugga och tog det bara lugnt och den här veckan har vi varit ledig två hela dagar, det behövdes så himla mycket!

Nästa vecka har vi(isbjörnarna) spelning på en studentpub och det kommer bli så himla kul! Helt plötsligt ska jag spela gitarr, piano, stylophone och sjunga på det! Vi kommer hoppa mellan instrument i nästan varje låt, roligt men mycket jobb för ljud-nisse! Men han fixar biffen! På fredag ska vi ha julfest här hemma hos oss, med mina och Johns klassisar, det kommer bli en riktig höjdare tror jag!

Åh, jag längtar så otroligt mycket efter julen och att få vara hemma och mysa på med familjen, det ska bli så skönt att att bara få ta det lugnt och umgås. Har nog aldrig haft såhär mycket julkänsla någonsin förut, jag vill liksom bara tända ljus och lyssna på julmusik mest hela tiden. Längtar! Men innan vi åker hem och julmyser väntar Håkan den 19e, det längtar jag minst lika mycket till! Helt enkelt; fina dagar väntar och livet känns rätt så himla bra just nu.

tisdag 12 november 2013

VFU IIII

Åh, jag var så duktig i början och skrev av mig med jämna mellanrum och nu har det ju gått en evighet sen sist. Men jag ska försöka att sammanfatta den senaste tiden så gott det går.

Jag har nu haft mina tre egenplanerade svenskalektioner i svenskan med tema muntligt berättande, det har varit väldigt roligt och intressant. Det roligaste var att få uppleva att det skedde en progression från den första lektionen till den sista. Inte bara i att framföra något muntligt utan även i att lyssna på varandra.

Jag har hållit i några korta moment på bilden och en hel bildlektion. Det har varit väldigt roligt och något jag absolut kan tänka mig att undervisa i om chansen kommer. För det där med att vara kreativ och att skapa är ju himla kul tycker jag!

På engelskan har eleverna fått fortsätta uttrycka sig muntligt på mina lektioner. Det har varit så fantastiskt kul, nästan de roligaste lektionerna tror jag. Eleverna har varit så duktiga och pratat på som bara den och verkat haft så himla roligt! = Succé! Varje engelskalektion efter att de fick göra galenpanna(fast på engelska såklart) har de tjatat på läraren om att få göra "den där leken med lapparna i pannan"! Jag bara oops, sorry! Haha, fast såklart blir man ju lite nöjd och mallig att det gick hem så bra! Jag har även fått träna mig på att ge skriftlig feedback när eleverna har skrivit brev till en viss klass i Australien, det har varit otroligt utvecklande och lärorikt. Och svårt! Sedan passade jag på att göra ett oregelbundna verb- spel (Petro! Typ samma som du och jag gjorde när vi pluggade inför grammatiktentan!) när deras kapitel i läroboken innehöll många av de oregelbundnaverben och det spelet har använts flitigt, kul!

Och nu känner jag bara att nej nu orkar jag verkligen inte skriva mer. Det är en sak som är säker: man blir trött! Så jag ursäktar ifall det är långt och osammanhängande. Men som ni vet, fortsättning följer..

torsdag 24 oktober 2013

VFU III

Alltså det känns som att jag rest till månen sedan sist. Det är en sådan klyscha men det här är verkligen en resa. Det är så fantastiskt otroligt lärorikt och givande och framför allt så himla himla roligt.
Ingen dag är inte den andra lik och jag reser ca 1000 mil i kunskap varje dag. Det här blev ju lite
flummigt och pretentiöst men vad tusan, det är så det känns!

Igår höll jag i en svenskalektion där de skulle jobba med läsförståelse i sin lärobok. Så eleverna skulle
läsa några sidor i sin svenskabok och sedan var resten upp till mig. Läraren i klassen brukar oftast läsa dessa sidor högt för hela klassen eftersom det finns några elever i klassen som har dyslexi och har svårt med läsningen och att bara läsa för några elever känns för utpekande. Dock blir det ju lite fel eftersom det inte testar deras läsförståelse. Jag valde att lägga upp det så att jag började läsa texten högt för hela klassen och sedan fick de läsa resten av texten själva. Jag valde att göra på det här sättet för att fånga deras uppmärksamhet och för att inte gå ut alltför hårt eftersom det inte är vana att läsa texten själv. Sedan hade jag gjort egna frågor till texten eftersom de som fanns i övningsboken var sådär och en del orelevanta enligt mig. Den här lektionen gick finfint! Hela klassen var hur lugn som helst och det var nästan läskigt tyst. Det var ingen som protesterade över att de skulle läsa själva och frågorna fungerade bra, det enda som hade kunnat vara bättre var att det gick fortare än jag tänkt så de blev klara snabbt men de fanns restuppgifter att göra så det löste sig.

Idag har jag hållit en hel lektion på engelska där jag alltså bara pratade engelska, höll genomgång på engelska, gav instruktioner på engelska och pratade spontant med barnen på engelska(!!!!!!!!!!!). Detta är alltså det jag har gruvat mig för mest av allt på praktiken eller rättare sagt med hela utbildningen eller nja till och med läraryrket. Att bli engelskalärare eftersom jag själv känner mig så osäker på engelska. Iallafall inte tillräckligt säker för att kunna kalla mig själv engelskalärare. MEN det gick hur bra som helst. Jag klarade det. OCH det kändes bra och vi hade en sådan himla rolig lektion. Nästan så kul att vi glömde bort tiden! Lektionen började med att vi gjorde find someone who... eleverna ska alltså gå omkring och "intervjua" varandra på engelska och bocka av på en checklista när de har hittar någon som passar in på beskrivningarna. Jag tog också en checklista och gick runt och pratade med barnen för att kunna få en bättre uppfattning om deras engelska och ja, för att det är kul! Sedan blev eleverna indelade i par och nu skulle jag testa en aktivitet som jag själv kommit på, alltså hade ingen aning om hur det skulle gå. Eleverna skulle tänka på en person(en påhittad eller en riktigt person, t.ex. en kändis) och fylla i ett karaktärschema för den personen med t.ex. ålder, kroppsform, hårfärg osv. Sedan skulle de i tur och ordning beskriva personen för sin partner medan hen som lyssnade ritade personen utifrån beskrivningen. Det blev lyckat och eleverna verkade tycka att det var en rolig uppgift.
Förhoppningen är att vi ska jobba vidare med dessa påhittade personer nästa lektion jag håller i men det får ni höra om då!

Som avrundning på detta långa inlägg så vill jag bara säga att det känns så himla bra. Helt fantastiskt bra faktiskt. Fick nästan tårar i ögonen idag för att barnen är så fina och duktiga och jag känner redan nu ångest över att behöva lämna dem när praktiken är slut. Sedan har jag insett att jag älskar att undervisa, som den scenpersonlighet och uppmärksamhetstörstande person jag är älskar jag att hålla i genomgångar och ha fullt fokus på mig så detta är en lyckad kombination. Det är även fantastiskt när man lyckas hjälpa en elev och man kan se hur ett ljus tänds. Att det sedan är ett händelserikt, varierande, kreativt och mysigt jobb är bara stora plus.

Det känns så skönt att känna såhär. Efter två år med studier på universitet och läsning om pedagogik och ämnen i teorin blir man nojig och osäker på vad man egentligen håller på med och om man verkligen vill det här. Och den senaste tiden har jag varit jätterädd att jag inte kommer klara av att vara lärare med allt vad det innebär och att jag kanske inte ens vill detta. Att nu få bekräftat att jag visst kommer att klara av det här och att jag verkligen vill detta är så fruktansvärt skönt.

tisdag 22 oktober 2013

VFU II

Vilken bergochdalbana det här är alltså. Idag undrar jag hur jag någonsin skulle kunna tänka mig att jobba med något annat än läraryrket? Idag gick det alltså mycket bättre. Gör om, gör rätt.

Idag höll jag i en mattelektion igen med fortsättning på där vi slutade igår.

Jag började passet med en mattegenomgång, och allra först med att:
1. Förklara syftet med det jag skulle göra.
2. Ge instruktioner för hela lektionen så att de får en överblick över vad som ska göras samt skriva ner dessa instruktioner på tavlan.
3. Skapa en överenskommelse med eleverna om att de är tysta och lyssnar när jag pratar
och om de vill tillägga eller fråga något räcker de upp handen. Då blir det mycket lättare för dem att
koncentrera sig och lyssna och lättare för mig att prata.

OCH vilken skillnad det blev! Kan såklart bero på massa andra faktorer också, men jag väljer att tro på att det gjorde skillnad. Eleverna fick veta varför jag hade genomgången och vad som väntades av dem på lektionen och vi hade en deal om att det är handuppräckning som gäller. De var verkligen jätteduktiga, det var tyst och lugnt och eleverna hängde med. Halleluja! Så detta är dagens tips. Var organiserad. Även jag kände mig mycket lugnare och genomgången kändes tusen gånger säkrare idag jämfört med igår och tusen gånger roligare. Inte alls lika farligt och skärrande som igår.

Jag fick i stort sett bara bra feedback från min handledare och som grädde på moset fick jag även beröm från eleverna: "Du har jättebra genomgångar! Jag förstår hur du menar!"

Och åh, så fint och skönt det är att få höra! Det är ju det viktigaste! Nu jäklar är jag back on track!
Nu ska jag planera klart en svenskalektion(läsförståelse) till imorgon och en engelskalektion till på
torsdag där eleverna ska få göra muntliga övningar. Utvärdering kommer.

måndag 21 oktober 2013

VFU I

Nu har jag varit ute på vfu(verksamhetsförlagd utbilning eller enklare sagt: praktik) i en vecka och en dag och jag tänkte att det kan vara bra att få skriva av sig och reflektera över det hela. (Då är ju bloggen ett ypperligt forum!) För det är svårt och jag behöver lufta min tankar. Det är faktiskt ganska så sjukt jäkla svårt. Men kul också såklart.

Förra veckan satt jag mestadels längst bak i klassrummet och observerade vad läraren gjorde/ vad som hände i klassrummet/saker att tänka på/bra exempel och dåliga exempel. Jag gick även runt i klassrummet och hjälpte eleverna men jag höll inte i några lektioner mer än att jag presenterade en eller annan uppgift. Jag är i en 6a och det märks så tydligt. Ibland känns det som att vilken uppgift eleverna än får så är det för töntigt/för enkelt eller för tråkigt. Överlag är det en lugn och snäll klass men som sagt 6an, det är mycket hormoner i luften.

Den här veckan ska jag hålla i några lektioner helt själv. Idag höll jag i både en mattelektion och en svenskalektion. (Båda var på uppdrag av läraren och utgick ifrån läroböckerna.) Det var nervösare än vad jag trodde och jag var långt ifrån jättebra. Jag glömde delar, stressade igenom saker och var inte nog noggrann. Kan inte säga det för många gånger: Det är så galet mycket saker man ska tänka på som lärare och det är en helt annan femma att faktiskt stå där framme i klassrummet och vara lärare och agera enligt konstens(kurslitteraturens) alla regler, det verkar så enkelt och självklart när man läser och lär sig det på universitet men sedan i verkligheten är det mycket svårare att vara det den där perfekta läraren man hoppas på att man är. T.ex. hur får man elever som sitter på datorn och kollar på internet istället för att jobba med sina uppgifter att verkligen jobba när inget händer även fast man sagt till på flera olika sätt ett flertal gånger?

Idag efter lektionerna som kändes sådär pågrund av min egen prestation skickade jag sms till John: "jag tror inte jag vill bli lärare något mer." För just då var det verkligen så det kändes. Jag är orolig för hur jag ska kunna klara detta? Hur ska jag få eleverna motiverade? Få dem att respektera mig? Och samtidigt lära ut dem en massa saker på bästa sätt? Puh!
Men jag måste verkligen påminna mig hela tiden om att: 
Jag är där för att lära mig. Det är första gången jag gör detta. Självklart kan jag inte vara bäst. (än!)

Jag vill dock poängtera att det absolut inte var katastrofala lektioner men med mina krav på mig själv och mina förhoppningar så känns det dåligt men jag ser det dock som ett väldigt bra lärandetillfälle och ett nyttigt uppvaknade: Det är inte lätt. Men det är bara hoppa upp i sadeln igen och nu ser jag fram emot resten av veckan och ännu mer de två följande veckorna då jag ska få hålla i helt egna lektioner(de som jag planerat helt själv). Då kommer jag vara mer motiverad och ha ett tydligare syfte med lektionerna och förhoppningsvis kan jag sprida vidare motivationen till eleverna och skapa bra lärandetillfällen. 

Fortsättning följer...

söndag 20 oktober 2013



Här är tre bilder från igår när jag och John tog en mer spännande och mer fotovänlig väg hem
från Ica. John, stackaren, som inte alls är intresserad av foto får jämt lyda mina direktioner och order och ta foto efter foto för att jag gillar att vara med på foton ibland... Och just igår ville jag ha fina foton på min nya fantastiska leopardkappa och mina nya manchesterbyxor, tycker de passar sig så bra till det fina höstvädret just nu! Men hursom, jag tycker han har blivit så himla duktig, för fina foton va?
Och ja, snygg kappa, jag vet!

tisdag 23 april 2013

Glitterskor




En dag köpte jag ett par rätt tråkiga, svarta kängor på rea för att kunna glittra och nu: Taaa-daa!